En promenad i minnenas allé

Bloggaren En man med ett skägg ägnar ganska många inlägg åt att dissikera Allan Rubin. Det får en ju att minnas. Jag hörde till dem som lät sig förföras av hans ganska roliga föreläsningar om haschets farlighet. Ett föredrag av Allan var som en snabb-resumé av civilisationens historia sedd ur en konspirationsteoretikers perspektiv. I stort sett alla kulturella uttryck som gick utanför en ganska snäv norm kunde härledas till "medvetandevidgande droger" som hasch, marijuana, olika svampar, centralstimulerande droger inklusive kokain m.m. En ganska stor munsbit att svälja för de flesta av oss numera. På 80-talet var det annorlunda, åtminstone för en del av oss.

Någonstans i min bokhylla i Sverige har jag "Hasch - Himmel eller Helvete" (tror jag att den hette) men det måste vara 20 år sedan jag tittade i den. Redan på den tiden var de flesta ungdomskultur-referenser för gamla och för krystade för att vara relevanta. Det gick inte att använda hans teser som utgångspunkt för egna föredrag varken om narkotika eller konsthistoria. Tro mig, jag har försökt.

Jag minns dock hur han beskrev ett möte på Rijksmusuem i Amsterdam med en ung man som för första gången såg en målning av Hieronymus Bosch, den enda kommentaren killen hade om Boschs skrämmande fantasier var: "Der hat geraucht" - Han måste ha rökt på.

Även om Allan Rubins "bevis" minst sagt är av det anekdotiska slaget så måste jag ändå säga: A for effort, Allan du gjorde (gör?) ditt bästa för att försöka minska bruket av narkotika, trots att du förmodligen drog ganska många förhastade men också fascinerande slutsatser.