Det lackar mot jul

Det var ett tag sedan jag hade ork att skriva i bloggen, det måste bli bättring! Kan inte lova något de närmaste veckorna - på lördag återvänder jag till Sverige för en avkopplande ledighet. Idag vill jag mest lägga upp den här julsången "A Christmas Duel" with Cyndi Lauper and The Hives. Bästa rock-jullåten någonsin?




God Jul och Gott slut på 2008!

Fröhliche Weinachten und Einen Guten Rutsch ins Neue Jahr!

Volksmusik

Om du tycker att Europeiska schlagerfestivalen (eller vad det heter nuförtiden) är ett smaklöst spektakel, är det bara en västanvind av vad som skulle kunna hända om tyskarna fick bestämma utformningen. En stor del av befolkningen är besatt av dansbandsmusik från alptopparna. Man kallar det för Volksmusik och är det mest plastiga i musikväg man kan tänka sig. Volksmusik känns otroligt speciellt för tysktalande Europa.

Själv har jag aldrig träffat en tysk, österrikare eller schweizare som säger sig gilla den här musiken, vilket jag kan förstå för det är mer eller mindre outhärdligt. Men ändå, skivorna säljer som smör och någon måste ju köpa dem. Man skyller på att det bara är gamla männsikor som gillar det, men jag undrar om det inte skäms lite över att man gillar det.

Det verkar finnas lite olika traditioner: vandrarsånger, vallvisor, joddel-låtar mm. Gemensam nämnare är att det handlar om livet på landet och gärna från förr i tiden. Det påminner litegrann om Country & Western musik i uttrycket även om det låter helt annorlunda.

I helgen avgjordes i alla fall Grand Prix der Volksmusik i Zürich (samtidigt som Madonna uppträdde i staden, sammanträffande?).

Vinnaren i år är Klostertaler från Österrike med låten "Heimat ist dort wo die Berge sind". Lyssna och njut.

Tour de Suisse

Nygifta Anders och Katrin kom hit i onsdags för lite semester. Det är de värda och jag tycker att det är jättekul att de kom så vi kunde umgås lite mer än vad det brukar kunna bli. I fredags tog jag ledigt från jobbet och vi åkte ut på en liten upptäktsfärd i ett land fullt av gökur, joddling och Bircher müsli.

Vi åkte först till Luzern som ligger i kantonen Luzern. Resan dit tar en timme med tåg och då har man redan kommit till mitt-Schweiz. Det är inget jätteland direkt (förutom på höjden då). Luzern ligger fantastiskt vackert vid sjön Vierwaldstättersee döpt efter de 4 kantoner som omgärdar sjön (Luzern, Uri, Schwyz och Unterwalden), händelsevis de 3 ursprungskantonerna som bildade den schweiziska unionen och den första kantonen (Luzern) som anslöt sig till densamma. Staden har en ganska stor "Gamla stan" som i stort sett är fri från biltrafik och det är en tillräckligt stor stad för att det ska hända saker. Nu är ju vi som var med på resan medelålders så vi behöver inte så mycket nattliv. Efter några timmars promenad och en enkel middag på en restaurang vid floden Reuss avslutade vi fredagen.

På lördagen gick vi upp i tid för att få en stadig frukost (med Bircher müsli) tog vi ångbåten till Brunnen i andra ändan av sjön. Vi åkte med hjulångaren Schiller, från 1906 som fått maskinen helt renoverad mellan 1997-2000. Här kan du se själva hjulet och här en detalj av den kliniskt rena ångmaskinen. Det finns många idylliska småstäder där fartyget lägger till, det är värt att undersöka närmare vid ett annat tillfälle! Från Brunnen åkte vi lite fram och tillbaka med tåg i mitt-Schweiz för att så småningom hamna i huvudstaden i kantonen Graubünden nämligen Chur.

Då har man hamnat i riktiga alperna, även om själva staden ligger på 600 m ö h, så är den helt omringad av berg.

Anders och jag råkade av händelse få syn på den här snubben. Han har simmat över 200 bergssjöar i Graubünden och i lördags hade han avslutning i en fontän precis utanför hotellet där vi bodde. Jag snodde (man fick ta) en vattenflaska av honom. Kolla gärna i sidan, den är delvis på räto-romanska!

På eftermiddagen letade vi efter ett ställe att äta capuns på men hittade inget i hungern, så jag fick nöja mig med en "Bündner-platte" medden ost-schweizska varianten av Salami "Salzis", torkad skinka och ost. Gott det med. Anders och Katrin riktar in sig på det vegetariska, så de missade godsakerna.

Vi flanerade runt i den lilla staden och bestämde oss för att göra en liten utflykt dagen efter till ett närbeläget berg. Men vilket? Arosa eller Brambrüesch? Av tidskäl fick det bli Brambrüesch. Man åker kabinbana och linbana för att ta sig upp dit. På mindre än en kvart har man avverkat c:a 1000 höjdmeter.

Återresan startade med Glaciärexpressen en helt fantastisk resa genom hissnande alplandskap. Tåget går mellan St Moritz/Davos och Zermatt, vi åkte mittsträckan Chur-Brig (Vallis). På vissa sträckor är det så brant att kuggstångdrift måste till. Högsta delen av sträckan är på över 2000 meters höjd! Maten på tåget var däremot ingen höjdare, det kändes som en turistfälla faktiskt. Man får inte se tillräckligt många glaciärer dock, vilket var en liten missräkning.

Vi återvände till Bern på söndagskvällen efter 3 dagars intensivt turistande. Schweiz är såpass litet att man kommer nästan överallt på 3 timmar eller mindre. Det finns mycket utanför Bern och Zürich att upptäcka!

Übrigens, bilderna är tagna med min för tillfället inköpta kamera en Lumix DMC-FZ8. Förmodligen är det inte den senaste varianten men den verkar fungera för mina enkla behov.

Poesi i vardagen

Wordle är en liten java applet som gör ordmoln av text massor, ganska snyggt tycker jag. Det här är "Världen är en underbar plats" av Lawrence Ferlinghetti (svensk tolkning: Bo Ranman)

Kräftskiva utan måne

Jag hade naturligtvis missat att det var månförmörkelse igår. Som tur är, var jag på Svenska klubbens årliga kräftkalas och vi kunde gemensamt titta på fenomenet. Inte för att det är en särskilt stor grej för min del, men det var en ganska klar natt igår och den syntes väldigt tydligt.

Det var en väldigt trevlig kväll igår med svenska klubben. Jag hade ingen aning om vad jag skulle kunna förvänta mig, men det var en blandning av svenskar och ingifta schweizare och ganska många schweizare som antingen hade bott i Sverige eller skulle vilja bo i Sverige. Kräftorna var goda och sånginsatserna på behagligt låg nivå.

En promenad i minnenas allé

Bloggaren En man med ett skägg ägnar ganska många inlägg åt att dissikera Allan Rubin. Det får en ju att minnas. Jag hörde till dem som lät sig förföras av hans ganska roliga föreläsningar om haschets farlighet. Ett föredrag av Allan var som en snabb-resumé av civilisationens historia sedd ur en konspirationsteoretikers perspektiv. I stort sett alla kulturella uttryck som gick utanför en ganska snäv norm kunde härledas till "medvetandevidgande droger" som hasch, marijuana, olika svampar, centralstimulerande droger inklusive kokain m.m. En ganska stor munsbit att svälja för de flesta av oss numera. På 80-talet var det annorlunda, åtminstone för en del av oss.

Någonstans i min bokhylla i Sverige har jag "Hasch - Himmel eller Helvete" (tror jag att den hette) men det måste vara 20 år sedan jag tittade i den. Redan på den tiden var de flesta ungdomskultur-referenser för gamla och för krystade för att vara relevanta. Det gick inte att använda hans teser som utgångspunkt för egna föredrag varken om narkotika eller konsthistoria. Tro mig, jag har försökt.

Jag minns dock hur han beskrev ett möte på Rijksmusuem i Amsterdam med en ung man som för första gången såg en målning av Hieronymus Bosch, den enda kommentaren killen hade om Boschs skrämmande fantasier var: "Der hat geraucht" - Han måste ha rökt på.

Även om Allan Rubins "bevis" minst sagt är av det anekdotiska slaget så måste jag ändå säga: A for effort, Allan du gjorde (gör?) ditt bästa för att försöka minska bruket av narkotika, trots att du förmodligen drog ganska många förhastade men också fascinerande slutsatser.

Anders Gernandts ande

Jag satt och slötittade på OS häromdagen och hamnade på fälttävlan. Carsten Sostmeier heter ARDs uppskattade ridsportskommentator under OS i Peking. "Pferdegott" kallas han av hans fans.




Men låter han inte väldigt lik Svt:s numera bortgångne hästkommentator och kultpersonen Anders Gernandt?


En slump eller lever Anders G:s ande kvar i Tyskland? Har någon någonsin sett Anders och Carsten i samma rum samtidigt?

Ljusare tider

Nu har jag installerat lite fler lampor i lägenheten. Kanske inte jag direkt men en av elektrikerna på jobbet hjälpte mig med det. Så nu har jag en lampa i hallen som tänder sig själv när man är i närheten, ganska coolt men potentiellt irriterande. I vardagsrummet har jag numera den här tjusiga saken "Crystal Surprise High" är ju ett namn som förpliktigar. I köket hänger "Rialf" med en lågenergi-glödlampa. Nu kan hösten komma och det tror jag att den gör snart, för det har regnat hela dagen.

Nu också med foto

Förresten, den nya bilden på mig i vänsterspalten har Bodil tagit. Jag har gjort om den till svart-vit för att det ska vara lite mer i linje med bloggen i övrigt. Som man kan se är det en smickrande bild hon har tagit och jag är väldigt glad över den. Tack Bodil!

Måndag (igen)

Som jag har längtat. Nej, nu överdriver jag allt. Helgen gick otroligt fort och en ny vecka har börjat. Det märks både på min kollega Axel och mig att vi har haft en tuff månad bakom oss, det gick inte direkt snabbt idag att få till alla saker som måste hända för att vi ska vara nöjda. Nåja, det är ju bara pengar.

Min möjlighet till semester är just nu beroende av hur doktorn bedömer lämpligheten av en knäoperation, inte för mig, men för ovan nämnda Axel. Han har förtur när det gäller att välja semester!

Min hjärna är för närvarande ganska enkelspårig, det är mycket tänk på att kunna vara ledig.
Vad jag minns var det ganska lite ledigt förra sommaren (1 vecka i Kroatien, 1 regnvecka i Varberg) och inget ledigt denna sommar.

Vart ska jag åka när jag blir ledig? Sverige förstås (Stockholm, Örebro, Varberg?), men någon annanstans också. Förslag någon? Sydostasien? Paris? New York? Lago Maggiore?

...och nu börjar OS

De senaste 3 veckorna har jag haft otroligt mycket att göra på jobbet. Långa dagar ibland fram till småtimmarna. Fast jag har lärt mig mycket om vad det egentligen handlar om, så det är väl en bra sak. Som tur är ser vi lite grann ljuset i slutet av tunneln, så nästa vecka blir det nog bara ett par timmar extra varje dag.

Jag har försökt att klura ut om det går att se på OS från Svt via nätet men det är helt omöjligt av "upphovsrättsliga skäl". Är det IOK som har bestämt att man inte får följa de svenska deltagarna via webben om man bor i ett annat land?

Jag antar att jag kan se på schweizisk, tysk, österrikisk, fransk, italiensk eller engelsk TV eller varför inte på någon av de turkiska, rumänska, serbiska, arabiska etc. kanalerna jag har tillgång till.

Tyvärr är ju de redaktionella valen av nödvändighet chauvinistiska, vilket innebär att jag måste vada igenom en massa - för mig - helt ointressanta grejor för att få en glimt av någon svensk idrottsman eller -kvinna. Det borde gå att ordna tycker jag - jag är beredd att betala för det!

Apropå OS så var ju invigningen något i hästväg, jag har bara sett ett sammandrag men vilket häpnadsväckande skådespel det var! Man blir ju ofta imponerad av OS invigningarna men det här överträffar allt tidigare. Det blir svårt att överträffa i London 2012.

Provence

Om några timmar lämnar jag Bern för att hänga med familjen C, som just nu befinner sig i Meyreuil i södra Frankrike, i några dagar. Det är det som mest liknar semester i sommar och det ska bli väldigt skönt. Har en del € i fickan, så det bränner ju lite. Det finns pool i huset de har hyrt, så något ska man väl kunna hitta på att göra.

Jag äger ingen kamera som jag känner mig hemma med, f.ö. är jag en usel fotograf, men det vore roligt att kunna uppdatera mina nät-ställen med jämna mellanrum.

Det blir nog inget bloggande på några dagar, alltså.

Berns stadsvapen revisited

Som ni kanske kommer ihåg, så berättade jag om Berns stadsvapen och vilken rikting björnen ska blicka. Nu visar det sig att inte nog med att polisens bilar och uniformer har björnen transkandes åt höger på ena sidan. Detta gäller även lokaltrafiken. Dessutom är stadsvapnet i svart-vitt på spårvagnarna i staden. Manfred Blaser är fortfarande upprörd och tänker fortsätta att kämpa för björnens vändande. Jag misstänker att jag får anledning att återkomma i ärendet fler gånger.

Mördarsniglarna retirerar

Uppdatering: Jag måste erkänna, mördarsniglarna höll på att knäcka mig, så jag tog till storsläggan och köpte Ferramol (tm) ett medel med Eisenverbindungen (järnföreningar?) som skulle få sniglarna att dra sig tillbaka och ta mig tusan om det inte gjorde det! Det står väldigt noga på förpackningen att det är miljövänligt och att andra djur inte skadas av det, jag kan bara hoppas att det är sant. Tack förresten till dem som kommit med förslag på vad som kan göras. Jag tog den enkla vägen ut helt enkelt för att det var för att jag har inte haft tid med något annat de senaste veckorna.

En sömnig söndag i Beaumont

Jag tänkte att jag skulle ladda upp lite bilder på hur jag har det här i Bern, som ni kan se är det lite slut på ros-säsongen men det har i alla fall slutat regna!



Magnus tittar ut över tomten i strumplästen (akta så att du inte trampar på sniglarna)


Läshörnan i vardagsrummet med öppna spisen


Ihreborn-hörnan i vardagsrummet. Gabbeh-mattan har jag köpt av min vän Ali på Gerechtigkeitgasse.

Sovrummet f.n. befolkat av M&H. I hörnet två landskap av Axel Boström (AKA morfar)

Köket i motljus. Kartan på bordet är över Italien.

Stort tack till Helena för kamera-arbetet

Rhätische Bahn

Som tredje järnväg i världen har Rhätische Bahn upptagits på UNESCOs världsarvslista. Dit ska jag åka i augusti med vännerna Anders och Katrin. Anders är kunnig i ämnet järnvägar och de båda har tillsammans gjort en film om en annan järnväg, så jag ser fram emot en intressant och trevlig utflykt i de schweiziska alperna.

Mördarsniglarna anfaller

Jag har inte haft tid/ork att vara ute i trädgården på några dagar. När jag ikväll kom ut var nästa alla blad uppätna av sniglar. Jag kan inte mycket om trädgårdsskötsel och det här gör mig fullständigt galen. Det ser för djävligt ut i trädgården helt enkelt. Någon som har en bra idé om vad jag ska göra?

Stalker

Fan, man får ta rygg på stadfullmäktige Peter Bühler. Det ena utspelet roligare än det andra. Igår stadsvapnet, idag bingo i parkeringshuset. Tydligen är han bekymmrad över att det är för lite bilar i innerstan så han vill göra parkeringhusen lite populärare genom att - till inspelad sång och gratulationer - dela ut gratis-parkering till var 100:e besökare. Peter Bühler, keep 'em cooming!

Only in Switzerland kids, only in Switzerland...

Stadsfullmäktige ledamöterna Peter Bühler och Manfred Blaser från det stora och konservativa SVP, är upprörda och kräver klarhet om huruvida stadens polisbilar har vänt stadsvapnet bak-och-fram. Björnen skall helt klart klättra uppåt/vänster enligt annalerna, menar de båda herrarna. Om polisen har gjort ett misstag, vore det ytterligt pinsamt för dem och de borde få utbildning i stadsvapenskunskap!

En som inte tycker att polisen ska skämmas är kanton-polisens talesman Oliver Cochet. Enligt honom har staden beslutat att björnen alltid ska gå framåt om vapnet finns på en sida. Så för honom är det självklart att på polisbilarnas högra sida blir vapnet spegelvänt.

Vi väntar med spänning på upplösningen. I-landsproblem, någon?

Shaaban borta resten av året

Fotbolldirekt meddelar att säsongen är över för Rami Shaabans korsband, som gick av i samband med 1-1-matchen mot Halmstad i onsdags. Ett redan skadedrabbat försvar är plötsligt utan målvakt. Det gäller att Poppen får en bra start som förstemålvakt, så att vi kan känna oss lite lugnare. Även om hösten alltid har varit Hammarbys årstid, blir det nog inget SM-guld i år. Fast man kan ju alltid hoppas.

Dagens ord

Faustball (länken är på tyska)

Jag måste erkänna att jag inte kände till den här sporten och då har jag ändå bott i Österrike. Såg lite på TV häromdagen, tydligen är det en föregångare till volleyboll. Finns "nävboll" i Sverige?

Roger Federer

Det verkar som om schweizarna är lite blasé när det gäller Roger Federers framgångar på tennisbanan. I dagens 20 Minuten konstaterar man lakoniskt att visserligen hade Marat Safin 2 breakchanser som han inte kunde utnyttja men i övrigt hade Federer matchen i sin hand och är därmed i final i Wimbledon igen. Federer var igår i sin 17:e raka Grand Slam semifinal, i Wimbledon i år har han hittills inte tappat ett enda set och enbart 2 servegame (bl a till Robin Söderling).

Dagens ord 2

Kericht=sopor

Här i Bern måste man köpa speciella soppåsar som bara finns i utvalda affärer (och oftast i förbutiken, man kan få leta rätt länge innan man hittar rätt sort) så det går inte att lägga sitt skräp i vilken plastkasse som helst. På vissa dagar - i mitt fall tisdagar och/eller fredagar ställer man sedan ut påsen på gatan och när man kommer hem från jobbet är den borta.

Dagens ord

Merci vielmals

Ich hab' das nicht völllig mitgebracht... Wie bitte???... Noch einmal, bitte.

När ska jag någonsin förstå vad de säger? Det är det här som jag måste lära mig. Det är svårt att förstå i skriftform, i talform är det nästan omöjligt. Det är faktiskt värre än danska, när man har lärt sig hur danskarna uttalar konsonanterna, är ju det talade språket ganska likt skriftspråket. I Bärndütsch är det så många dialektala ord - ofta upplandat med franska ord eller ordformer - att även om man skulle höra vilka ord som sägs, är det svårt att veta vad som menas. Tydligen förstår man varandra, jag fattar inte hur.

Omkring tiggarn från Luossa

Förresten, om det är någon som inte vet var strofen i titeln är hämtad ifrån, så här

Amerikas roligaste man dog förra veckan

Lite försent och lite för litet




Läs gärna Jerry Seinfelds korta men kärleksfulla kolumn i New York Times

Nystart - Neuanfang

Nu är det på gång igen bloggandet. Får se om jag kan hålla i det här. Det är i alla fall Otsi som har fått mig att börja igen. Här i Bern är det varmt och kvavt och har varit så i några veckor nu. Fotbolls-EM är över och livet börjar återgå till det normala.

De sex veckor som jag har varit här har som väntat varit väldigt intesiva. Eller snarare, är frustrationen över att allt inte funkar som man vill på en gång. Hur fungerar bevattningssystemet i trädgården. Vem pratar man med om att få hänga upp lampor i taket, när man själv inte når. Jag känner igen den här känslan av att måste lära sig hur vardagen fungerar. Det är som att få en hjärnblödning - fast bara lite.